"flygfoto" på vårat hus (taget från grannens balkong)
Till det här huset flyttade jag med min familj när jag var 3 år gammal och bodde i huset tills jag var ca 20 år. Sen flyttade jag tillbaka när jag var 31 år med min egen familj :)
Som tonåring kunde jag aaaldrig tänka mig att bo här vart vi bor idag, ute på "landet", jag ville bo nära eller i stan. Och det fick jag göra sen när jag bodde i lägenhet. Men tänket blir annorlunda när man får barn och familj. Nu känns det tryggt att barnen leker och kommer att cykla samma väg till och från skolan som jag gjorde som liten osv.
Jag och mannen ville bo i hus och vi kikade runt på en del andra hus innan vi tog beslutet att köpa det här huset av mina föräldrar. Vi visste också att det var ett renoveringsobjekt- ja för att sätta våran stil och prägel på det. Ett hus är ett hus tills det blir ens hem, förstår ni? Det är människorna i huset och prägeln vi sätter runtomkring som gör det till vårat. Vårat hem.
Vi har gjort mycket, även sånt som egentligen inte syns eller märks, men det finns så mycket mer vi vill och drömmer om att göra! Blir man nånsin klar- egentligen, börjar man bara om sen? :)
Ja det var lite tankar kring vårat hus och hem, så här en tisdagskväll.
Vad är hem för er?
Inlägg
4 kommentarer:
Hejsan vännen!
Låter som om du beskriver lite av min hushistoria..
Jag, maken och barnen bor också i mitt föräldrahem. Huset vi bor i är ett torp från 1809 - mina föräldrar köpte huset 1972 - fyra år innan jag föddes.
Jag och maken köpte huset i dec år 2000, då hade min pappa gått bort fyra år tidigare - huset blev lite ensamt för mamma så vi köpte det av henne. Vår dotter låg i magen då vi flyttade - och föddes sommaren efter.
När jag var liten var jag övertygad om att jag skulle bo i vårt hus hela livet. När jag sen blev tonåring kändes det som om det låg för långt ut på landet.. som vuxen inser jag att detta är IDYLLEN! ♥
kramen Jenny
Hej!
Jag har alltid trivts bra i vårt hus ända sedan vi flyttade in för ca 10 år sedan.
När vi hade bott i huset ca 1/2år så var vi borta några dagar och känslan när vi kom hem var så sköööön, jag kände verkligen att nu är jag hemma och då insåg jag att nu är vi inflyttade i huset "på riktigt".
Ska vi säga preliminärt på måndag?
Kram kram Anna
Vi har flyttat in i min lekkompis hus som jag hade när jag var liten,tyckte redan då att det här huset var mysigt.Jag bor i samma område som jag gjorde när jag var liten,känns tryckt och skönt.Barnen har nära till kompisar,och man har bra grannar.Kram Ulrika
Hejsan!
Home is were the heart is ;)
Klart man drömmer om hus och att bo i ett bra område med lagom nära till allt.
Men det är verkligen sant det där med var hemmet är är där hjärtat är, jag trivs bra i min lilla lägenhet, jag gör ju så att jag trivs. Mys är en stor faktor!
Drömmen är att köpa ett hus som tex pappas som jag växte upp i, ett fint trähus som snart är 100 år, jättemysigt. Men tyvärr i ett dyrt område och pappa har nog inte tänkt att flytta, än mindre att sälja för billigt...
Ha en jättefin onsdag, kram Jenny
Skicka en kommentar